Vem daterade Charles VI (roi de France)?

Charles VI, dit « le Bien-Aimé », et, parfois de manière posthume depuis le XIX^e siècle, « le Fou » ou « le Fol », né à Paris le 3 décembre 1368 et mort dans la même ville le 21 octobre 1422, est roi de France de 1380 jusqu'à sa mort. Fils du roi Charles V et de la reine Jeanne de Bourbon, il est le quatrième roi de la branche de Valois de la dynastie capétienne.

Il monte sur le trône à l'âge de douze ans, alors que son père laisse derrière lui une situation militaire favorable, marquée par la reconquête de la plupart des possessions anglaises en France. D'abord placé sous la régence de ses oncles, les ducs de Bourgogne, d'Anjou, de Berry et de Bourbon, il décide en 1388, âgé de 20 ans, de s'émanciper.

En 1392, alors qu'il conduit une expédition militaire contre le duché de Bretagne, le roi est victime d'une première crise de démence, au cours de laquelle il attaque ses hommes en la forêt du Mans. Quelques mois plus tard, à la suite du Bal des ardents où il manque de mourir brûlé, Charles est de nouveau placé sous la régence de ses oncles, le duc Jean de Berry et surtout le duc de Bourgogne Philippe le Hardi.

Dès lors, et jusqu'à sa mort, le roi alterne périodes de folie et de lucidité. Le pouvoir est détenu par ses influents oncles mais aussi par son épouse, la reine Isabeau de Bavière. Son frère cadet, Louis d'Orléans, aspire également à la régence et voit croître son influence. L'inimitié entre ce dernier et Jean sans Peur, successeur de Philippe le Hardi, plonge le royaume dans une guerre civile au cours de laquelle le roi se retrouve successivement contrôlé par l'un ou l'autre des deux partis.

En 1420, après de nouveaux succès anglais et l'assassinat du duc de Bourgogne, alors que les Bourguignons règnent en maître à Paris et s'allient aux Anglais, Charles VI signe avec ces derniers le traité de Troyes, par lequel il déshérite son fils, le futur Charles VII, et marie sa fille au roi d'Angleterre Henri V, qui devient son successeur.

Sa mort, en 1422 à l'âge de 53 ans, quelques mois après le roi d'Angleterre Henri V, ravive la guerre de Cent Ans.

Odette de Champdivers, född 1390, död 1425, var mätress till kung Karl VI av Frankrike från 1407 till 1422. Hon kallades allmänt för "den lilla drottningen".

Hon var dotter till den burgundiske adelsmannen Oudin de Champdivers, som var stallmästare vid franska hovet. År 1407 blev hon mätress till den mentalt sjuke Karl VI. En version säger att hon placerades i sin position av Hertig Johan den orädde av Burgund för att fungera som hans agent. En annan säger att Karl VI:s drottning, Isabella av Bayern, själv gjorde henne till sin ersättare i monarkens sexualliv, eftersom Isabella hade börjat bli rädd för Karls brutalitet och avskydde och vämjdes vid honom. I alla händelser var hon fullt accepterad av Isabella, som då var Frankrikes regent under makens sjukdom. Odette fick ett barn som mätress, Marguerite bâtarde de France, dvs Margareta Oäktingen av Frankrike. Odette de Champdivers beskrivs som vacker, livlig och vänlig och ska ha varit en ömsint skötare för den psykiskt sjuke monarken. Hon ska ha infört kortleken i Frankrike för att underhålla honom. Enligt uppgift bar hon Isabellas kläder i sängen hos Karl, som ska ha misstagit henne för sin maka. Karl VI gav henne flera gods, och hon närvarade vid hans dödsbädd 1422.

Efter Karl VI:s död 1422 togs den franska statskassan om hand av den engelska kungen, vilket gjorde att hon och hennes dotter inte fick ut sin pension. Hon flyttade till Dijon, där hon levde under beskydd av hertigen av Burgund. 1424 varnade hon, genom en munk vid namn Etienne, Karl VII av Frankrike för att Burgund och England planerade att anfall. Karl VII undvek därför faran och gav order om att hon skulle tas omhand för sin säkerhets skull. Etienne blev dock arresterad, vilket ledde till att Odette de Champdivers ställdes inför rätta och förhördes vid hovet i Burgund. Hon ska ha försvarat sig och sin dotter med stor skicklighet. Det är dock oklart vad rättegången ledde till, och hur hon dog. Hon antas ha dött i stor fattigdom år 1425.

Hennes dotter Marguerite bâtarde de France (1407-1458) erkändes av sin bror Karl VII som gav henne en hemgift och arrangerade ett äktenskap med adelsmannen Jean III de Harpedenne.

Odette de Champdivers är föremål för en roman av Honoré de Balzac med samma namn. En art av Rosa Gallica har fått sitt namn efter henne: den är rosa med vita fläckar.