Vem daterade Elpinike?

Elpinice, död efter 440 f.Kr., var en adelsdam i det klassiska Aten.

Hon var dotter till Miltiades d.y., tyrann i de grekiska koloninerna vid trakiska Chersonessos, och halvsyster till Cimon, en politiskt inflytelserik atenare. Hon är känd från Plutarchos biografi om Perikles där hon vid två tillfällen förekommer i konflikt med denne.

Grekiska lag tillåt äktenskap mellan syskon av olika kön om de hade olika mödrar. En del källor säger att Elpinice för en tid var gift med sin bror Cimon, men senare giftes bort med Callias, en av Atens rikaste män, som hade blivit förälskad i henne. Callias hade gjort äktenskapet med Elpinice villkoret för att betala de böter Cimon hade ärvt från syskonens far Miltiades. Då Cimon anklagades för förräderi genom att ha accepterat mutor från kung Alexander I av Makedonien, lyckades Elpinice förhandla fram ett frikännande med Perikles.

Då befolkningen på Samos gjorde uppror mot Aten år 440 f. Kr., besegrades de av Perikles som förklarade krig mot dem och bestraffade dem genom att förstöra deras stadsmurar, konfiskera deras skepp och tvinga dem att betala böter. Elpinice deltog inte i segerfesten utan företrädde ensam en avvikande stämma då hon påpekade att segern hade vunnits över den egna befolkningen snarare än över en verklig fiende som fenikierna eller mederna. Perikles ska då ha avfärdat kritiken med orden: "Som en gammal kvinna borde du inte smörja dig med oljor". Detta avfärdade hennes kritik som seriös samtidigt som det antydde att en kvinnas enda makt låg i sexualiteten.

Elpinice hade ett förhållande med artisten Polygnotus av Thasos som använde henne som modell för sin avbildning av Laodice från Troja. Efter sin död begravdes hon hos sin egen familj och inte sin makes, vilket antyder ett fortsatt nära förhållande och lojalitet med brodern.

Polygnotos var en grekisk målare i mitten av 400-talet f.Kr., som var son till Aglaofon. Han härstammade från Thassos, men blev adopterad av atenarna och erhöll atenskt medborgarskap.

Under Kimons tid målade han en bild av erövringen av Ilium på murarna till Stoa Poecile, samt andra bilder av Leukippos döttrars bröllop på Anakeion. Plutarkos omnämner att flera historiker och poeten Melanthios vittnar om att Polygnotos inte målade för betalning utan för en känsla av välgörenhet för den atenska befolkningen. I hallen till ingången till Akropolis fanns andra av hans verk. Hans viktigaste målningar var dock freskerna i en byggnad, som restes i Delfi av folket i Knidos. Motiven på dessa föreställde Odysseus besök i Hades och erövringen av Ilium.

Lyckligtvis har den resande Pausanias lämnat en detaljerad beskrivning av dessa målningar, figur för figur (Paus. X. 25-31). Grunden till byggnaderna har återfunnits under de franska utgrävningarna vid Delfi. Utifrån dessa bevis har vissa arkeologer försökt återskapa målningarna, förutom färgerna i dem. Figurerna var separerade och sällan målade över varandra, arrangerade i två till tre rader ovanför varandra; de längre bort var inte mindre eller otydligare än de närmare. Detta visar, att måleri vid denna tid troligen gjordes på exakt samma sätt som reliefskulpturer.

Polygnotos använde mycket få färger och de han använde var mycket enkla. Han var samtida med, och möjligen lärare till, Feidias och målade i samma stil som han. Han målade bl.a. en berömd målning av Nausikaa.