Vem daterade Alexander den store?

Alexander den store eller Alexander III (grekiska: Αλέξανδρος ο Μέγας eller Μέγας Aλέξανδρος), född 20 juli 356 f.Kr. i Pella, död 10 juni 323 f.Kr. i Babylon, var kung av antika kungariket Makedonien, från år 336 f.Kr. till sin död. Han är en av världshistoriens främsta fältherrar och erövrade bland annat Persien och Egypten och förde erövringskrig till Indien. Erövringarna gav upphov till den så kallade hellenismen, den epok då det grekiska språket och den grekiska högkulturen spred sig ända till Indien.

Alexanders far Filip II förenade de flesta grekiska stadsstaterna i det Korinthiska förbundet. I och med bildandet av Korinthiska förbundet blev Grekland för första gången någonsin enat i nästan hela sitt omfång . Efter att Filip blev mördad ärvde Alexander en regional stormakt och en av dåtidens bäst tränade arméer. Med sin armé besegrade Alexander storkungen Dareios III och erövrade det mäktiga Perserriket. Under sina krigståg mellan 336 och 323 f.Kr. grundade han ett flertal städer, av vilka den mest kända är Alexandria i Egypten. I dessa städer bosatte sig de folk som utgjorde hans armé. Alexander införlivade även trupper från andra folkslag i sin armé och uppmuntrade äktenskap mellan sina män och perserna. Han anammade persiska traditioner, såsom klädedräkt, och akemenidisk hovceremoniel.

Bagoas (altpersisch Bagoi; altgriechisch Βαγώας; † nach 324 v. Chr.) war ein Günstling am persischen Königshof und im Gefolge Alexanders des Großen im 4. vorchristlichen Jahrhundert. Er ist nicht zu verwechseln mit dem gleichnamigen Hofminister.

Hefaistion, född cirka 356 f.Kr., död 324 f.Kr., var en makedonsk adelsman, och förtrolig vän till Alexander den store som kallade honom "sin Patroklos". Han deltog i Alexanders fälttåg, under vilka han ofta förde ett självständigt armébefäl.

I motsats till andra makedonier anslöt han sig till Alexanders sammansmältningspolitik och gifte sig 324 f. Kr. med Drypetis, en syster till Alexanders gemål Stateira III. Kort därefter insjuknade han och dog i Ekbatana.

Alexander sörjde honom djupt och hedrade honom med en storslagen begravning.

Barsine (Greek: Βαρσίνη; c. 363–309 BC) was the daughter of a Persian father, Artabazus, satrap of Hellespontine Phrygia, and a Greek Rhodian mother, the sister of mercenaries Mentor of Rhodes and Memnon of Rhodes. Barsine became the wife of her uncle Mentor, and after his death married her second uncle, Memnon.

In 334 BC, the year of Alexander's invasion of Asia, she and her children were sent by Memnon to the king Darius III as hostages for his fidelity; and in the ensuing year, when Damascus was betrayed to the Macedonians, she fell into the hands of Alexander, by whom it is said that she became the mother of Heracles.

Twelve years after Alexander's death in 323 BC, Barsine's son-in-law Nearchus unsuccessfully advocated for Heracles' claim to the throne, who was then seventeen, having been born about five years after Barsine and Alexander supposedly met in Damascus in 333 BC. From a comparison of the accounts of Diodorus and Justin, it appears that he was brought up at Pergamum under his mother's care, and that she shared his fate when in 309 BC Polyperchon was induced by Cassander to murder him. Barsine is sometimes confused with Stateira II, wife of Alexander, who also may have been called "Barsine".

Cleophis (Sanskrit: Kripa ) was an Assacani queen and key figure in the war between the Assacani people and Alexander the Great. Cleophis was the mother of Assacanus, the Assacanis' war-leader at the time of Alexander's invasion in 326 BCE. After her son's death in battle, Cleophis assumed command and negotiated a settlement that allowed her to retain her status. Later accounts claim Cleophis had a son by Alexander, a notion dismissed by historians.

The Assacani (called Ashvakas in Sanskrit, from the word Ashva, meaning "horse") were an independent people who lived in parts of the Swat and Buner valleys in ancient Gandhara. These highlanders were rebellious, fiercely independent clans who resisted subjugation.

Campaspe (d'après Claude Élien) ou Pancaspé (d'après Pline l'Ancien (latin : Panscapen) passe pour avoir été une maîtresse d'Alexandre le Grand et le modèle du peintre Apelle. Son existence est probablement une légende, elle est surtout connue par une anecdote apocryphe de Pline l'Ancien qui a été le sujet de nombreuses représentations artistiques.