Vem daterade Ahmed I?

Ahmed I, född 18 april 1590, död 23 november 1617, var sultan av Osmanska riket från 1603 till sin död.

Han var son till Mehmet III och Handan Sultan. Under hans styre fortsatte kriget mot Österrike som påbörjades under Murad III. Ahmed I blev dock angripen av Persien och tvingades till vapenstillestånd med Österrike i freden i Zsitvatörök år 1606. Därefter tvingade han Persien till fred 1612 och kuvade upproren.

Ahmed I är känd som den sultan som lät uppföra Blå moskén i Konstantinopel, numera Istanbul.

Mahfiruz Hadice Sultan född 1590, död okänt år, var mor till sultan Osman II.

Hon ska ha varit från Cirkassien; en tidigare uppgift om att hon ska ha varit grek anses inte längre trolig. Vid sitt inträde till det kejserliga osmanska haremet som konkubin till Ahmed I fick hon enligt sedvana ett persiskt namn, i hennes fall Mahfiruz ('Ärofull Måne'). Hon blev 1604 mor till tronföljaren.

Datumet för hennes död är okänt. År 1612 finns uppgifter om att sultanen ska ha gett order om fysisk bestraffning av en haremskvinna som gjort hans favorithustru Kösem Sultan, och denna kvinna kan ha varit Mahfiruz. Hon tros ha förvisats från hovet av sultanen på Kösems önskan under 1610-talet.

Hennes son besteg tronen år 1618, och hon borde då ha fått titeln valide sultan och blivit haremets högst rankade kvinna. Haremets efterlämnade dokument har dock inte bekräftat existensen av någon valide alls under den tiden: år 1620 fick däremot sultanens gamla amma en så hög inkomst att hon förmodas ha övertagit uppgifterna som validen normalt skötte i haremet.

Mahfiruz tycks vid någon tidpunkt ha råkat i onåd: hon är inte begraven vid sin make, utan i Eyüb.

Kösem (Persiska:'Fåret som leder herden'), född cirka 1589 som Anastasia på venetianska Tinos, död 2 september 1651 i Konstantinopel, var en osmansk regent. Hon var även känd som Mâh-Peyker (Persiska: 'Månansikte'). Hon var slavkonkubin till sultan Ahmed I, mor till Murad IV och Ibrahim I, och farmor till Mehmed IV.

Hon var det Osmanska rikets regent som förmyndare för sin son Murad IV från 1623 till 1632, och som förmyndare för sin sonson Mehmed IV från 1648 till 1651: hon betraktas också som rikets de facto regent även under tiden däremellan. Hon var den första av endast två kvinnor som någonsin formellt regerade det Osmanska riket, och en viktig representant för Kvinnornas sultanat.