Vem daterade Cleopatra VII?

Cleopatra VII Thea Philopator (Koine Greek: Κλεοπάτρα Θεά Φιλοπάτωρ, lit. 'Cleopatra father-loving goddess'; 70/69 BC – 10 or 12 August 30 BC) was Queen of the Ptolemaic Kingdom of Egypt from 51 to 30 BC, and the last active Hellenistic pharaoh. A member of the Ptolemaic dynasty, she was a descendant of its founder Ptolemy I Soter, a Macedonian Greek general and companion of Alexander the Great. Her first language was Koine Greek, and she is the only Ptolemaic ruler known to have learned the Egyptian language, among several others. After her death, Egypt became a province of the Roman Empire, marking the end of the Hellenistic period in the Mediterranean, which had begun during the reign of Alexander (336–323 BC).

Born in Alexandria, Cleopatra was the daughter of Ptolemy XII Auletes, who named her his heir before his death in 51 BC. Cleopatra began her reign alongside her brother Ptolemy XIII, but a falling-out between them led to a civil war. Roman statesman Pompey fled to Egypt after losing the 48 BC Battle of Pharsalus against his rival Julius Caesar, the Roman dictator, in Caesar's civil war. Pompey had been a political ally of Ptolemy XII, but Ptolemy XIII had him ambushed and killed before Caesar arrived and occupied Alexandria. Caesar then attempted to reconcile the rival Ptolemaic siblings, but Ptolemy XIII's forces besieged Cleopatra and Caesar at the palace. Shortly after the siege was lifted by reinforcements, Ptolemy XIII died in the Battle of the Nile. Caesar declared Cleopatra and her brother Ptolemy XIV joint rulers, and maintained a private affair with Cleopatra which produced a son, Caesarion. Cleopatra traveled to Rome as a client queen in 46 and 44 BC, where she stayed at Caesar's villa. After Caesar's assassination, followed shortly afterwards by the sudden death of Ptolemy XIV (possibly murdered on Cleopatra's order), she named Caesarion co-ruler as Ptolemy XV.

In the Liberators' civil war of 43–42 BC, Cleopatra sided with the Roman Second Triumvirate formed by Caesar's heir Octavian, Mark Antony, and Marcus Aemilius Lepidus. After their meeting at Tarsos in 41 BC, the queen had an affair with Antony, which produced three children. Antony became increasingly reliant on Cleopatra for both funding and military aid during his invasions of the Parthian Empire and the Kingdom of Armenia. The Donations of Alexandria declared their children rulers over various territories under Antony's authority. Octavian portrayed this event as an act of treason, forced Antony's allies in the Roman Senate to flee Rome in 32 BC, and declared war on Cleopatra. After defeating Antony and Cleopatra's naval fleet at the 31 BC Battle of Actium, Octavian's forces invaded Egypt in 30 BC and defeated Antony, who committed suicide. After his death, Cleopatra reportedly killed herself, probably by poisoning, to avoid being publicly displayed by Octavian in a Roman triumphal procession.

Cleopatra's legacy survives in ancient and modern works of art. Roman historiography and Latin poetry produced a generally critical view of the queen that pervaded later Medieval and Renaissance literature. In the visual arts, her ancient depictions include Roman busts, paintings, sculptures, cameo carvings and glass, Ptolemaic and Roman coinage, and reliefs. In Renaissance and Baroque art, she was the subject of many works including operas, paintings, poetry, sculptures, and theatrical dramas. She has become a pop culture icon of Egyptomania since the Victorian era, and in modern times has appeared in the applied and fine arts, burlesque satire, Hollywood films, and brand images for commercial products.

Pompejus den yngre, även Gnaeus Pompejus, född cirka 75 f.Kr. död 12 april 45 f.Kr. (avrättad) var en romersk politiker och fältherre under slutet av den Romerska republiken. Han var Pompejus den stores äldste son med dennes tredje fru Mucia Tertia.

Julius Caesar korsade Rubicon 49 f.Kr., och i och med denna handling utlöste han inbördeskrig inom den Romerska republiken. Pompejus den yngre följde, tillsammans med de flesta senatorer som stödde Pompejus, sin far till Brundisium. När Caesar påbörjade en belägring av staden flydde de till Grekland med hjälp av de många handelsfartyg de hade beslagtagit i området.

Efter slaget vid Pharsalus 48 f.Kr. där Pompejus den store förlorade, flydde denne till Egypten. Han blev mördad vid sin ankomst den 29 september samma år. Pompejus den yngre och dennes yngre bror Sextus drog sig tillbaka till den romerska provinsen Africa. Tillsammans med Metellus Scipio, Cato den yngre och andra senatorer som motsatte sig Caesar förberedde de här sitt motstånd. De blev besegrade under slaget vid Thapsus 46 f.Kr. Metellus Scipio och Cato tog sina liv efter förlusten men Pompejus den yngre lyckades fly till Hispania tillsammans med sin bror och Caesars förre general Titus Labienus. Där lyckades de samla ihop ännu en armé för att bekämpa Caesar.

Caesar följde efter "upprorsmännen" och den 17 mars 45 f.Kr. möttes de under slaget vid Munda. Caesar vann slaget och Labienus stupade tillsammans med 30 000 av Pompejus trupper. Pompejus den yngre och hans bror lyckades fly ännu en gång men han fångades in inom några veckor och avrättades för förräderi. Sextus undvek dock att bli tillfångatagen.

Caesar och Gaius Julius Caesar omdirigerar hit. För fler betydelser, se Caesar (olika betydelser) respektive Gaius Julius Caesar (olika betydelser) och Julius Caesar (olika betydelser)

Gaius Julius Caesar (latinskt uttal: [ˈɡaːɪ.ʊs ˈjuːlɪ.ʊs ˈkae̯sar]), i dag mer känd enbart under sitt gentilicium och cognomen Julius Caesar, född 12 juli 100 f.Kr. i stadsdelen Subura i Rom, död 15 mars 44 f.Kr. i Rom, var en romersk militär, statsman och skriftställare som kom att spela en betydande roll då den romerska republiken omformades till det romerska kejsardömet.

Hans cognomen har givit upphov till ordet kejsare och dess motsvarighet på många språk (såsom Kaiser och tsar), och hans gentilicium återfinns också i benämningen på månaden juli.

Julius Caesars politiska karriär började år 69 f.Kr., då han var kvestor. Han krönte sin ämbetsmannabana som en av de två konsulerna för år 59, men han hade dessförinnan ingått utomkonstitutionellt samarbete med Pompejus och Crassus i det första triumviratet (år 60). De följande åren, i egenskap av prokonsul för de två galliska provinserna och Illyricum, utökade han provinsen Gallia Transalpinas territorium genom omfattande erövringar. I Rom fruktade man Caesars växande militära styrka. Då senaten år 49 beordrade honom att lägga ned sin promagistratur och infinna sig i Rom vägrade han.

Han korsade gränsfloden Rubicon med sina åtta legioner och tog makten i Rom, först som diktator på 10 år och senare diktator på livstid. En maktkamp mellan Caesar och de som ville bevara republiken, inledningsvis anförda av den tidigare samarbetspartnern Pompejus, bröt ut. Pompejus besegrades år 48. Därefter besegrades de övriga motståndarna en efter en. Viktigt för den kommande utvecklingen var att han i sitt testamente adopterade släktingen Gaius Octavius, som därmed fick namnet Octavianus; han är bättre känd som Augustus, Roms första kejsare. År 44, på den dag som i den romerska kalendern hette Idus Martiae (den 15 mars), mördades Caesar under ett senatssammanträde i Pompejus curia som var belägen i anslutning till Pompejus teater i Rom. Han fick motta 23 dolkstick av de sammansvurna, bland vilka hans förtrogne Marcus Junius Brutus befann sig.

Tillsammans med Kleopatra fick Caesar sonen Caesarion Ptolemaios. Namnet Caesarion fick pojken efter sin far, och namnet Ptolemaios från Kleopatras släkt. Namnet Ptolemaios kommer från grekiskan och betyder ungefär "aggressiv" eller "krigslik" och kom från Kleopatras ätt som härskat i Egypten sedan 300-talet f.Kr. Den ptolemaiska ätten härstammade från Alexander den Stores general Ptolemaios.

Caesars namn skrevs under antiken som GAIVS IVLIVS CAESAR: Gemener saknades i det antika latinska alfabetet; tecknet V användes både för u-ljudet och v-ljudet, medan I kunde beteckna vokaliskt i-ljud och konsonantiskt j-ljud. Namnet uttalas på antikt latin ['ga:jus 'ju:lius 'kajsar], medan ordet caesar på nylatin uttalas ['se:sar]. Romarna använde förkortningar för alla förnamn, praenomina. C står för Gaius och Cn för Gnaeus, vilket beror på att förkortningen kom i bruk innan bokstaven G infördes; ursprungligen användes C både för tonlöst k-ljud och tonande g-ljud.