Vem daterade Eleanor Sullivan?

Anna Eleonora "Eleanor" Sullivan, född Franchi 12 juni 1750 i Lucca, död 14 september 1833, var en italiensk kurtisan och äventyrare, mest känd i historien för sitt förhållande med Axel von Fersen, utpekad älskare till Frankrikes drottning Marie-Antoinette.

Karl Eugen av Württemberg, född 11 februari 1728, död 24 oktober 1793, var en württembergsk hertig, regent 1737-93.

Karl Eugen efterträdde 1737 fadern, Karl Alexander av Württemberg. Han var begåvad men tygellös, och regerade despotiskt och slösaktigt efter sin myndighet vid 17 års ålder, under inflytande av en trångsynt byråkrati. Efter sin 1:a makas, Elisabeth Fredrika Sofia av Brandenburg-Bayreuth död gifte han sig 1785 med sin älskarinna Franziska von Hohenheim. Karl Eugen grundlade Karlskolan i Stuttgart och byggde lustslottet Hohenheim.

Hans Axel von Fersen, även känd som Axel von Fersen den yngre och i Frankrike som Axel de Fersen, född 4 september 1755 i Jakobs församling i Stockholm, död 20 juni 1810 i Stockholm, var en svensk greve, militär, hovman, diplomat och ämbetsman. Han blev internationellt känd genom sin nära relation till Frankrikes drottning Marie-Antoinette samt sin framträdande roll under franska revolutionen. Han föddes in i en av Sveriges rikaste och mest inflytelserika adelsfamiljer, där fransk kultur och hovliv präglade både uppfostran och levnadssätt. Han utbildades för militär- och hovtjänst i både Sverige och Frankrike och gjorde omfattande resor i Europa. Han tjänstgjorde i den franska armén som regementschef för Royal suédois, liksom som adjutant under amerikanska frihetskriget och deltog i belägringen av Yorktown 1781.

Fersen är mest omtalad för sitt nära och omdiskuterade förhållande till Marie-Antoinette, som enligt vissa historiker utvecklades till ett romantiskt förhållande. Efter franska revolutionens utbrott uppträdde Fersen som förtrogen och kurir åt det franska kungaparet och därefter som sändebud i europeisk storpolitik. Han spelade en nyckelroll i planeringen och genomförandet av den franska kungafamiljens misslyckade flykt från Paris till Varennes i juni 1791. På uppdrag av Gustav III och senare hertig Karl verkade han som svensk ambassadör från 1791 för att säkra stöd åt den franska monarkin via kontakter i Bryssel och vid tyska hov, men kung Ludvig XVI och Marie-Antoinette avrättades 1793. Under 1790-talet återvände Fersen till Sverige för att tjäna Gustav IV Adolf, där han i riksrådets och hovets kretsar företrädde en konservativ hållning, motsatte sig revolutionära idéer och betonade ordning, dynastisk legitimitet och internationella förbindelser. Han innehade flera ordnar och utnämndes 1799 till en av rikets herrar och Uppsala universitets kansler samt till riksmarskalk 1801. Han stod utanför 1809 års statsvälvning men förknippades med den gustavianska linjen.

Fersen omkom den 20 juni 1810 i Stockholm, då han under oroligheter efter kronprins Karl Augusts plötsliga död angreps och lynchades av en uppretad folkmassa i samband med kronprinsens begravningsprocession, i det som kom att kallas Fersenska mordet. Mordet föregicks av en propagandakampanj kring Fersens inblandning i Karl Augusts död, men senare utredningar friade honom från all misstanke och han fick en hedersam begravning. Han efterlämnade flera dagböcker och brev som ger en inblick i hans verksamhet och nätverk i en tid präglad av krig, dynastiska konflikter och politiska omvälvningar. Hans eftermäle rör både hans roller i svensk statsförvaltning och hans insatser i internationell politik, även i relation till den franska revolutionens händelseförlopp. Fersens liv, i synnerhet hans omstridda relation till Marie-Antoinette, har skildrats i ett stort antal historiska och litterära verk, inklusive flera filmer, TV-serier och teateruppsättningar.