Vem daterade Jane Popincourt?

Jane Popincourt, född okänt år, död efter år 1516, var en engelsk hovfunktionär, känd som älskarinna till Henrik VIII av England.

Hennes bakgrund är ofullständigt känd. Hon uppges ha kommit från franska Flandern, där det fanns en adlig familj med namnet Popincourt. Vid något tillfälle ska hon ha varit anställd vid det franska hovet, och det uppskattas ha varit hos den franska drottningen Anna av Bretagne under dennas första äktenskap.

År 1498 anställdes hon som hovdam hos Englands drottning Elizabeth av York; hennes främsta uppgift som sådan var att fungera som lärare i franska åt de engelska prinsessorna, Margareta Tudor och Mary Tudor. Mellan 1502 och 1509 var hon hovfröken hos Mary, och 1509–1514 hos drottningen, Katarina av Aragonien. Åren 1513–1514 ska hon ha haft ett välkänt förhållande med Louis I d'Orléans, hertig de Longueville, det franska sändebudet vid det engelska hovet. Detta var på sin tid en skandal. När Mary Tudor år 1514 skulle gifta sig med kung Ludvig VIII av Frankrike, bad hon att Popincourt skulle få bli en av hennes hovdamer, men Ludvig vägrade att tillåta detta. Orsaken är okänd. Han uttalade att hon borde brännas på bål, vilket antyder att hon hade begått religiösa brott, men det kan också ha varit på grund av hennes förhållande med Loungeville.

Under 1514 ska Popincourt ha haft ett förhållande med Henrik VIII. Detta förhållande omtalas ofta i historien och hon inkluderas ofta i listan över kungens älskarinnor, men i själva verket finns det inga samtida tecken på att så ska ha varit fallet. I slutet av 1514, när Ludvig VIII hade avlidit, bad Popincourt om att få återvända till Frankrike, och Henrik VIII gav henne en generös penninggåva. Detta har tagits som ett tecken på att de tidigare haft ett förhållande, men med tanke på att hon varit i tjänst hos engelska kungahuset i snart tjugo år, vore det en naturlig gåva av yrkesmässiga skäl.

Hon avreste till Frankrike år 1516, och återupptog då sitt förhållande med Loungeville. Hon nämns dock inte mer efter detta.

Henrik VIII (engelska: Henry VIII), född 28 juni 1491 på Greenwich Palace, död 28 januari 1547 på Palace of Whitehall, var kung av England från 21 april 1509 till sin död.

Han var son till kung Henrik VII av England och dennes gemål drottning Elizabeth av York, yngre bror till kronprins Arthur (som dock avled 2 april 1502, 15 år gammal) samt far till efterträdarna Edvard VI, Maria I och Elisabet I. Han blev den andre engelske monarken av huset Tudor.

Henrik VIII är känd för att ha varit gift sex gånger och för att ha varit en brittisk monark med obegränsad makt. Betydelsefulla händelser under hans regeringstid var brytningen med den romersk-katolska kyrkan och den följande etableringen av den självständiga Engelska kyrkan, klosterupplösningen och förenandet av England och Wales till ett rike.

Flera viktiga lagar drevs igenom under hans tid vid makten. Detta inkluderade flera lagar som skilde den engelska kyrkan från den romersk-katolska och gjorde honom till överhuvud för kyrkan i England, liksom lagarna Laws in Wales Acts (1535–1542), som förenade England och Wales till ett rike. Där fanns också Buggery Act 1533, som var den första lagen mot sodomi i England, samt Witchcraft Act (1542), en häxerilag, som med döden bestraffade ”åkallande eller frambesvärjande av onda andar”.

Henrik är känd för att ha varit en skicklig vadslagare och tärningsspelare. Han var i sin ungdom duktig i flera idrotter, särskilt real tennis. Han var även en duktig musiker, författare och poet. Enligt en legend ska han ha skrivit den populära folksången Greensleeves och även Pastyme With Good Company. Han bidrog till uppförandet och förbättrandet av flera byggnader, däribland King's College Chapel vid universitetet i Cambridge, Christ Church College vid universitetet i Oxford, slottet vid Hampton Court, Nonsuch Palace i Surrey och kyrkan Westminster Abbey i London.

Louis I d'Orléans, Duke of Longueville (1480 – Beaugency, 1 August 1516), was a French aristocrat and general, Grand Chamberlain of France and governor of Provence.

Louis was the second son of François d'Orléans, Count of Dunois and Agnes of Savoy. He succeeded his elder brother François II in 1512, and became 2nd Duke of Longueville, Count of Montgommery, Count of Tancarville, Prince of Châlet-Aillon, Marquis of Rothelin and viscount of Abberville. His paternal grandfather, Jean, Count of Dunois, was the illegitimate son of Louis I, Duke of Orléans – son of King Charles V of France.

On 16 August 1513, Louis was taken prisoner by the English at the battle of the Spurs when he attempted to bring relief to the siege of Thérouanne. He was sent to Catherine of Aragon, who first lodged him in the Tower of London while she dealt with the Scottish invasion and the battle of Flodden. Longueville was treated very well in England, having a relationship with Jane Popincourt. He stood in for Louis XII of France in the marriage ceremony with Mary Tudor in Greenwich Palace on 13 August 1514.

Louis married in 1504, Johanna of Hachberg-Sausenberg, daughter of Philip of Hochberg.
They had:

• Claude (1508 – November 9, 1524), Duke of Longueville and peer of France
• Louis II (1510 – June 9, 1537), married Marie of Lorraine (Mary of Guise), succeeded his brother
• François (1513–1548), Marquis of Rothelin, married Jacqueline de Rohan and had issue:
  • Léonor d'Orléans, duc de Longueville, and Francoise d'Orléans
  • Another source claims the Marquis had an affair with Françoise de Blosset, resulting in a daughter, Francoise d'Orléans-Rothelin.
• Charlotte (1512–1549), Mademoiselle de Longueville prior to her marriage to Philippe, Duke of Nemours