Vem daterade Jean-François de Saint-Lambert?

Jean-François de Saint-Lambert, född den 26 december 1716 i Nancy, död den 9 februari 1803 nära Paris, var en fransk skald.

de Saint-Lambert, som ursprungligen var militär samt kammarherre vid förre polske kungen Stanislaus hov i Lunéville, väckte tidigt uppseende även genom sina poesier. År 1748 vann han Voltaires väninnas, madame du Châtelets, kärlek; hon dog följande år i barnsäng. Sex år senare ingick han en förbindelse med madame d'Houdetot, som Jean-Jacques Rousseau under tiden svärmade för, och den varade till hans död. (Madame d'Houdetot överlevde honom till 1813.) Sedan han 1756–1757 deltagit i Sjuåriga kriget, ägnade han sig uteslutande åt skriftställeri. Hans tidigaste dikter hade varit religiösa, men sedan blev han en ivrig upplysningsvän. Hans bästa poem är kanske de, som utkom under titeln Recueil de poésies, men hans berömmelse vilar på den beskrivande landskapsdikten Les saisons (1766), en tämligen matt efterlikning av Thomsons Seasons. Den föranledde hans inval i Franska akademien 1770. Hans författarskap antog en alltmera filosofisk inriktning under inflytande från encyklopedisterna, särskilt Holbach och Helvétius, som han stod nära. Det var i den andan, som han författade sitt försök till en handbok i naturlig moral: Catéchisme universel eller Principes des moeurs chez toutes les nations (1798). Hans Oeuvres philosophiques, vari denna katekes ingår, utkom 1790.

Gabrielle Émilie Le Tonnelier de Breteuil, Marquise du Châtelet (French: [emili dy ʃɑtlɛ] ; 17 December 1706 – 10 September 1749) was a French mathematician and physicist.

Her most recognized achievement is her philosophical magnum opus, Institutions de Physique (Paris, 1740, first edition; Foundations of Physics). She then revised the text substantially for a second edition with the slightly modified title Institutions physiques (Paris, 1742). It circulated widely, generated heated debates, and was translated into German and Italian in 1743. The Institutions covers a wide range of topics, including the principles of knowledge, the existence of God, hypotheses, space, time, matter and the forces of nature. Several chapters treat Newton's theory of universal gravity and associated phenomena. Later in life, she translated into French, and wrote an extensive commentary on, Isaac Newton's Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica. The text, published posthumously in 1756, is still considered the standard French translation to this day.

Du Châtelet participated in the famous vis viva debate, concerning the best way to measure the force of a body and the best means of thinking about conservation principles. Posthumously, her ideas were represented prominently in the most famous text of the French Enlightenment, the Encyclopédie of Denis Diderot and Jean le Rond d'Alembert, first published shortly after du Châtelet's death.

She is also known as the intellectual collaborator with and romantic partner of Voltaire. In the two centuries since her death, numerous biographies, books, and plays have been written about her life and work. In the early twenty-first century, her life and ideas have generated renewed interest.

Élisabeth Françoise Sophie Lalive de Bellegarde, grevinna d'Houdetot, född den 18 december 1730, död den 28 januari 1813, var en fransk författare. Hon var dotter till Louis Denis Lalive de Bellegarde, gifte sig 1748 med greve Claude Constant César d'Houdetot och blev mor till César Louis d'Houdetot.

Hon tillhör 1700-talets mera bekanta kvinnor både genom sin förbindelse med skalden Saint-Lambert och genom den starka passion, som hon ingav Rousseau (skildrad i nionde boken av hans Confessions). Hon fick sin levnadsteckning av Buffenoir, La comtesse d'Houdetot, une amie de J. J. Rousseau (1901). Mathilda Mallings Eremitageidyllen (1896) är en skildring av Rousseau och grevinnan d'Houdetot.