Vem daterade Marina Tsvetajeva?

Marina Ivanovna Tsvetajeva (ryska: Мари́на Ива́новна Цвета́ева), född 9 oktober 1892 i Moskva, död 31 augusti 1941 i Jelabuga i Tatarstan, var en rysk poet och författare i de ryska symbolist- och akmeiströrelserna (som annars betraktas som varandras motpoler).

Tsvetajeva var dotter till en professor i konsthistoria och en konsertpianist. Då modern utvecklade TBC flyttade familjen år 1902 till Schweiz för bättre klimat, där modern dog 1906. Tsvetajeva lärde sig franska och tyska och 1908 studerade litteraturhistoria vid Sorbonne. Hennes första diktsamling Kvällsalbum publicerades 1910.

Vid sina vistelser vid Svarta havet träffade hon sin blivande make kadetten Sergej Jakovlevitj Efron. De gifte sig 1912, fick två döttrar och bosatte sig på Krim fram till den ryska revolutionen 1917. Efron stationerades då i Moskva och efter revolutionen anslöt han sig till det vita gardet, medan Tsvetajeva blev fast i Moskva i fem år under svåra förhållanden och svält, varvid en dotter dog.

Så småningom 1922 lyckades familjen lämna Sovjetunionen och de bodde först i Berlin, sedan Prag och slutligen i Paris 1925–1939, där parets son föddes. När Tsvetajeva skrev ett uppskattande brev till den kommunistiske poeten Vladimir Majakovskij blev hon utfrusen av de ryska emigranterna och hennes verk slutade publiceras i emigranttidningen Senaste Nyheter. Maken och dottern Alja, utvecklade sympati för den sovjetiska kommunismen vilket ledde till att Efron började spionera åt NKVD. 1937 återvände dottern till Ryssland, och samma år även Efron, som flydde, då han eftersöktes av den franska polisen för mord på en rysk avhoppare.

I Ryssland blev Efron och Alja anklagade för spioneri – Efron blev skjuten 1941 och Alja dömd till åtta års fängelse. I samband med den nazityska invasionen sommaren 1941 evakuerades Tsvetajeva med sonen till Jelabuga i Tatarstan, där hon hängde sig. Alja blev frigiven först efter Stalins död.

Stalinregimen accepterade inte Tsvetajevas excentriska, och ibland sexuellt laddade verk och inte förrän under 1960-talet "återupptäcktes" hennes författarskap i Ryssland.

Inom ramen för ett projekt kallat Poesi på väggarna förärades år 1992 hennes dikt Моим стихам (Mina verser) att bli den första väggdikten i den holländska staden Leiden.

Sofia Jakovlevna Parnok (ryska: Софи́я Я́ковлевна Парно́к), född 11 augusti 1885 i Taganrog, död 26 augusti 1933 i Moskva, var en rysk poet och översättare. Hon kallades för ”Rysslands Sapfo” för sin poesi, som ofta hade lesbisk kärlek som tema.

Sofia Parnok var av en rysk-judisk apotekarfamilj från Taganrog. Hon var syster till poeten Valentin Parnakh och barnboksförfattaren Jelizaveta Tarakhovskaja. Efter studentexamen 1903 flyttade Parnok till Schweiz för att studera vid Conservatoire de musique de Genève. Pengabrist tvingade dock henne tillbaka till Ryssland och hon började studera vid Konservatoriet i St. Petersburg i slutet av 1904. Hon hoppade av studierna efter en tid och återvände till Schweiz 1905, där hon skrev sin första pjäs, Drömmen. Hon återvände till Taganrog i juni 1906 och gifte sig 1907 med poeten Vladimir Volkenstein. Äktenskapet upplöstes två år senare och Parnok flyttade till Moskva. Hon försörjde sig där som journalist och översättare.

1914 träffade Parnok poeten Marina Tsvetajeva, som utvecklades till en passionerad kärleksaffär. Kort innan deras kärleksrelation upphörde släppte Parnok sin första diktsamling, Dikter, 1916. Denna anses vara den första i sitt slag i rysk poesi som skildrar lesbisk kärlek. En tid senare inledde Parnok ett förhållande med skådespelerskan Ludmilla Erarskaja och sommaren 1917 flyttade de till Sudak på Krimhalvön. Här skrev hon bland annat texten till Alexander Spendiaryans opera Almast. Under 1920-talet skrev hon diktsamlingarna Pierias rosor (1922), Vinrankan (1923), Musik (1926) och Halvröstad (1928). Den sovjetiska censuren gjorde från 1928 det omöjligt för henne att få sina verk publicerade.

Parnok hade ett förhållande med matematikern Olga Tsuberbiller från 1925 till sin död 1933. Hon hade även en kärleksaffär med fysikern Nina Vedenejeva.

Som översättare har hon bland annat översatt verk av Charles Baudelaire, Romain Rolland, Marcel Proust och Henri Barbusse till ryska.