Vem daterade Alice Ozy?

Alice Ozy, née Julie Justine Pilloy le 6 août 1820 à Paris et morte le 3 mars 1893 à Paris 8^e, est une comédienne française.

Paul Gustave Doré, född 6 januari 1832 i Strasbourg, död 23 januari 1883 i Paris, var en fransk tecknare, skulptör och grafiker. Han verkade även som en tidig serieskapare.

Edmond François Valentin About (14 February 1828 – 16 January 1885) was a French novelist, publicist and journalist.

Thomas Couture, född 21 december 1815 i Senlis, död 30 mars 1879 i Villiers-le-Bel, Val-d'Oise, var en fransk konstnär känd för sina porträtt-, historie- och genremålningar. Han verkade också som lärare.

Théodore Chassériau (French pronunciation: [teɔdɔʁ ʃaseʁjo]; Spanish: Teodoro Chasseriau; September 20, 1819 – October 8, 1856) was a Dominican-born French Romantic painter noted for his portraits, historical and religious paintings, allegorical murals, and Orientalist images inspired by his travels to Algeria. Early in his career he painted in a Neoclassical style close to that of his teacher Jean-Auguste-Dominique Ingres, but in his later works he was strongly influenced by the Romantic style of Eugène Delacroix. He was a prolific draftsman, and made a suite of prints to illustrate Shakespeare's Othello. The portrait he painted at the age of 15 of Prosper Marilhat makes Chassériau the youngest painter exhibited at the Louvre museum.

Napoleon III, franska Napoléon III, egentligen Charles Louis Napoléon Bonaparte, utomlands under sin period som kejsare stundom kallad "sfinxen vid Seine", fram till 1852 även kallad Ludvig Napoleon (franska Louis Napoléon), född 20 april 1808 i Paris, död 9 januari 1873 i Chislehurst (i nuvarande Bromley) nära London som Louis Napoléon Bonaparte, var fransk president 1848–1852, och som Napoleon III fransmännens kejsare 1852–1870.

Napoleon III var tredje son till Louis Bonaparte (Napoleon I:s bror), kung av Holland 1806–1810, och Hortense de Beauharnais (Napoleon I:s styvdotter). Eftersom föräldrarnas äktenskap var olyckligt och Hortense hade älskare har det spekulerats i huruvida han var av äkta börd. Napoleon III gifte sig 1853 med den spanska grevinnan Eugénie de Montijo e Guzmán. De fick en son, Louis-Napoléon Bonaparte.

Henri Eugène Philippe Emmanuel av Orléans, född 16 januari 1822, död 7 maj 1897, var hertig av Aumale och yngre son till Ludvig Filip I av Frankrike.

Henri av Orléans följde 1840 sin bror Ferdinand Filip av Orléans till Algeriet, och blev där generallöjtnant och överbefälhavare i provinsen Konstantine. Han ledde 1844 tåget mot Biskra och blev 1847 generalguvernör i Algeriet, i vilken egenskap han mottog Abd el-Kaders kapitulation. Vid februarirevolutionen 1848 lämnade han Algeriet och slog sig ned på Claremont House utanför London, där han ägnade sig åt ett framgångsrikt historiskt och militäriskt författarskap.

Bland hans arbeten märks:

• Lettre sur l'historie de France (1861) – en skarp vidräkning med Napoleon III.
• Les institutions militaires de la France (1867)
• Histoire des princes de Condé (7 band 1863–1896)

1870 erbjöd han förgäves, först den kejserliga, sedan den provisoriska regeringen sina tjänster men kom 1871 in i nationalförsamlingen och blev medlem av Franska akademin. Han innehade därefter flera viktiga militära poster, kommenderade 1873–1877 7:e armékåren, och utnämndes 1879 till generalinspektör för armén.

Anklagad för sammansvärjning mot republiken avskedades han 1883 och förvisades jämte alla medlemmar av franska regentfamiljerna. Redan 1889 upphävdes dock utvisningsdomen, och Henri av Aumale bosatte sig på slottet Chantilly, som han ärvt efter den siste ättlingen av släkten Condé och sedan donerade till Institut de France.