Vem daterade Catherine II of Russia?

Catherine II (born Princess Sophia Augusta Frederica of Anhalt-Zerbst; 2 May 1729 – 17 November 1796), commonly known as Catherine the Great, was the Empress of Russia from 1762 to 1796. She came to power after a coup d'état against her husband, Peter III. Her long reign helped Russia thrive under a golden age during the Enlightenment. This renaissance led to the founding of many new cities, universities, and theatres, along with large-scale immigration from the rest of Europe and the recognition of Russia as one of the great powers of Europe.

After overthrowing and possibly assassinating her husband, Catherine's subsequent rule of the Russian Empire often maintained close alliances with noble favourites such as Count Grigory Orlov and Grigory Potemkin. She appointed and worked with several highly successful generals such as Alexander Suvorov and Pyotr Rumyantsev and admirals such as Samuel Greig and Fyodor Ushakov. She governed at a time when the Russian Empire was expanding rapidly by conquest and diplomacy. In the west, she installed her former lover to the throne of Poland, which was eventually partitioned. In the south, the Crimean Khanate was annexed following victories over the Bar Confederation and the Ottoman Empire in the Russo-Turkish War. With the support of Great Britain, Russia colonised the territories of New Russia along the coasts of the Black and Azov seas. In the east, Russians became the first Europeans to colonise Alaska, establishing Russian America.

Many cities and towns were founded on Catherine's orders in the newly conquered lands, most notably Yekaterinoslav, Kherson, Nikolayev, and Sevastopol. An admirer of Peter the Great, Catherine continued to modernise Russia along Western European culture. However, military conscription and the economy continued to depend on serfdom, and the increasing demands of the state and of private landowners intensified the exploitation of serf labour. This was one of the chief reasons behind rebellions, including Pugachev's Rebellion of Cossacks, nomads, peoples of the Volga, and peasants.

The Manifesto on Freedom of the Nobility, issued during the short reign of Peter III and confirmed by Catherine, freed Russian nobles from compulsory military or state service. The construction of many mansions of the nobility in the classical style endorsed by the empress changed the face of the country. She is often included in the ranks of the enlightened despots. Catherine presided over the age of the Russian Enlightenment and established the Smolny Institute of Noble Maidens, the first state-financed higher education institution for women in Europe.

Aleksander Petrovitj Jermolov (ryska: Александр Петрович Ермолов), född 1754, död 1834, var en rysk general och älskare till Katarina den stora.

Jermolov presenterades för Katarina av Potemkin, utprovades av Anna Protasova och ersatte 1785 Aleksander Lanskoj som generaladjutant och älskare. Jermolov anslöt sig till Potemkins fiender och avsattes därför från sin ställning.

Iwan Nikołajewicz Rimskij-Korsakow (ros. Иван Николаевич Римский-Корсаков, ur. 13 stycznia^?/24 stycznia 1754 w Moskwie, zm. 4 lutego^?/16 lutego 1831 w Petersburgu) – generał major Armii Imperium Rosyjskiego, fligeladiutant, szambelan i faworyt Katarzyny II, w 1779 roku oddalony od dworu.

W 1778 roku odznaczony Orderem Orła Białego.

Aleksander Dmitriev-Mamonov (ryska: Александр Матвеевич Дмитриев-Мамонов), född 1758, död 1803, var en rysk greve och älskare till Katarina den stora.

Jermolov presenterades för Katarina av Potemkin, utprovades av Anna Protasova och ersatte 1786 Aleksander Jermolov som generaladjutant och älskare. Han åtföljde henne på resan till Krim 1787. Han förlorade sin ställning hos Katarina efter att ha varit otrogen med hovdamen Shcherbatova.

Aleksander Dmitrijevitj Lanskoj, kallad Sasjenka, född 1758, död 1784, var en rysk general och älskare till Katarina den stora.

Lanskoj blev Potemkins adjutant 1779, presenterades för Katarina av Potemkin 1780, utprovades av Anna Protasova och blev sedan generaladjutant och älskare. Lanskoj beskrivs som harmonisk och uppriktigt förälskad i Katarina, och deras relation som ömsesidigt lycklig och harmonisk. Han blandade sig inte i politik, bad inte om gåvor, tog inte emot mutor och var inte heller svartsjuk, och han deltog gärna i hennes kulturella intressen. 1782 samarbetade han (dock utan framgång) med Potemkin för att avlägsna Orlov från hovet.

Som den enda av favoriterna tog hans familj avstånd från honom p.g.a. hans ställning. Han avled av difteri i juni 1784. Rykten gick då om att han avlidit av försvagad hälsa p.g.a. för mycket potensmedel.

Le comte Sergei Vasilievich Saltykov (en russe : Сергей Васильевич Салтыков), né en 1722, et mort le 24 septembre 1784, est un officier et diplomate russe qui fut le premier favori de l'impératrice Catherine II quand elle n'était encore que grande-duchesse.

Peter Vasiljevitj Zavadovskij (ryska: Пётр Васильевич Завадовский), född 10 januari 1739, död 10 januari 1812, var en rysk greve och gunstling till Katarina den stora.

Zavadovskij blev 1775 Katarinas sekreterare och blev den 2 januari 1776 hennes generaladjutant och älskare. Han beskrivs som stilig, kultiverad och allvarlig samt anses ha varit uppriktigt förälskad i Katarina. Förhållandet var ansträngt på grund av den svartsjuka han kände mot Potemkin, vars nära relation med Katarina fortgick trots att han i egenskap av älskare hade ersatt honom; även Potemkin ryktas ha haft åtminstone ett vredesutbrott på grund av relationen. Förhållandet avslutades på grund av de ständiga slitningarna och han ersattes 1777 av Simon Zoritj. Då relationen med Zoritj avslutades 1778 ska Katarina ha övervägt att återkalla Zavadovksij, men hon mötte då i stället Ivan Rimskij-Korsakov.

Simon Gavrilovitj Zoritj, född 1745, död 1799, rysk gunstling från 1777 till 1778.

Zoritj var en serbisk officer, husar, och adelsman (greve). Han hade gjort sig känd under sin tid som fånge hos turkarna. Zoritj presenterades för Katarina den Stora av Potemkin, utprovades av Praskovja Bruce och läkarundersöktes av den skotske hovläkaren Rogerson innan han utnämndes till generaladjutant och ersatte sedan Peter Zavadovskij som Katarinas älskare. 1777 organiserades också favoritens "flygeladjutanter", vilka först förekommit 1775 och var generaladjutantens ersättare i fortsättningen. Zoritj beskrivs som stilig och temperamentsfull. I maj 1778 presenterade Potemkin Katarina för hans ersättare, Ivan Rimskij-Korsakov, vilket fick Zoritj att utmana honom på duell, hota att döda sin ersättare, vägra att lämna hovet och öppet gräla med Katarina. Han tvingades till slut ge upp och fick kontanter och egendom med 7.000 livegna.

Aleksandr Semjonovitj Vassiltjikov (ryska: Александр Семёнович Васильчиков), född 1744, död 1813, var en rysk militär som under en tid var Katarina den storas gunstling.

Vassiltjikov var fänrik i Chevaliergardet då han 30 augusti 1772 utsågs till Katarina den storas generaladjutant och ersatte Orlov som hennes älskare. Han hade blivit hennes kammarjunkare redan 1 augusti. Då Orlov reste bort ska någon ha informerat Katarina om hans otrohet, vilket fick henne att inleda förhållandet med Vassiltjikov. Han ersattes 1774 med Potemkin.

Platon Aleksandrovitj Zubov (ryska: Платон Александрович Зубов), född den 15 november 1767, död den 7 april 1822, var en rysk gunstling; älskare till Katarina den stora.

Zubov presenterades 1789 som gardeslöjtnant för Katarina och ersatte Alexander Dmitriev-Mamonov som generaladjutant och officiell älskare. Zubov var den ende av Katarinas älskare förutom Potemkin som kan sägas ha utövat politiskt inflytande över henne, åtminstone efter Potemkins död 1791. Han utnämndes genast till överste och 1791 till generalfälttygmästare, överhopades med rikedomar och upphöjdes 1796 av kejsar Frans II till romersk riksfurste. Zubovs makt upphörde med kejsarinnans död samma år; kejsar Paul förvisade honom till hans gods och beordrade honom senare att resa utomlands. Han fick 1801 tillåtelse att återvända till Sankt Petersburg, var samma år en av de mest nitiska deltagarna i mordsammansvärjningen mot Paul och utövade efter mordet en kort tid jämte Pahlen och Bennigsen stort politiskt inflytande, men föll snart i onåd och nödgades dra sig tillbaka till privatlivet. Zubov hade även lyckats dra fram sina bröder Nikolaj och Valerian Zubov till gunst och ämbeten.

Prince Grigory Aleksandrovich Potemkin-Tauricheski (11 October [O.S. 30 September] 1739 – 16 October [O.S. 5 October] 1791) was a Russian military leader, statesman, nobleman, and favourite of Catherine the Great. He died during negotiations over the Treaty of Iași, which ended a war with the Ottoman Empire that he had overseen.

Potemkin was born into a family of middle-income landowners of Russian nobility. He first attracted Catherine's favor for helping in her 1762 coup, then distinguished himself as a military commander in the Russo-Turkish War (1768–1774). He became Catherine's lover, favorite and possibly her consort. After their passion cooled, he remained her lifelong friend and favored statesman. Catherine obtained for him the title of Prince of the Holy Roman Empire and gave him the title of Prince of the Russian Empire among many others; he was both a Grand Admiral and the head of all of Russia's land and irregular forces. Potemkin's achievements include the peaceful annexation of the Crimea (1783) and the successful second Russo-Turkish War (1787–1792), during which the armed forces under his command besieged Ochakov.

In 1775, Potemkin became the governor-general of Russia's new southern provinces. An absolute ruler, he worked to colonize the wild steppes, controversially dealing firmly with the Cossacks who lived there. He founded the towns of Kherson, Nikolayev, Sevastopol, and Yekaterinoslav. Ports in the region became bases for his new Black Sea Fleet.

His rule in the south is associated with the (probably mythical) "Potemkin village", a ruse involving the construction of painted façades to mimic real villages, full of happy, well-fed people, for visiting officials to see. Potemkin was known for his love of women, gambling, and material wealth. He oversaw the construction of many historically significant buildings, including the Tauride Palace in Saint Petersburg.

Grigorij Grigorjevitj Orlov (ryska: Григорий Григорьевич Орлов), född den 6 oktober 1734, död den 13 april 1783, var en rysk adelsman. Han var son till Grigorij Ivanovitj Orlov, som var rysk guvernör i Novgorod, och bror till Aleksej Grigorjevitj Orlov.

Stanisław II August av den adliga familjen Poniatowski var den siste kungen av det polsk-litauiska samväldet. Han föddes den 17 januari 1732 och dog den 12 februari 1798. Fadern var greve Stanisław Poniatowski och modern furstinnan Konstancja Czartoryska. Stanisław II August var kung av Polen och storfurste av Litauen mellan 1764 och 1795.

Stanisław August har framför allt gått till historien som Polens siste kung, men han gjorde också som regent betydande insatser för den polska konsten, kulturen och utbildningsväsendet. Han gynnade näringslivet och ansåg att en bättre ställning för borgerskapet och en motsvarande reduktion av adelns makt skulle göra Polen starkare. Hans memoarer (Mémoires du roi Stanislas-Auguste Poniatowski, St.-Pétersbourg 1914–1924) är en viktig källa till samtida europeisk politik.