Vem daterade Platon Zubov?

Platon Aleksandrovitj Zubov (ryska: Платон Александрович Зубов), född den 15 november 1767, död den 7 april 1822, var en rysk gunstling; älskare till Katarina den stora.

Zubov presenterades 1789 som gardeslöjtnant för Katarina och ersatte Alexander Dmitriev-Mamonov som generaladjutant och officiell älskare. Zubov var den ende av Katarinas älskare förutom Potemkin som kan sägas ha utövat politiskt inflytande över henne, åtminstone efter Potemkins död 1791. Han utnämndes genast till överste och 1791 till generalfälttygmästare, överhopades med rikedomar och upphöjdes 1796 av kejsar Frans II till romersk riksfurste. Zubovs makt upphörde med kejsarinnans död samma år; kejsar Paul förvisade honom till hans gods och beordrade honom senare att resa utomlands. Han fick 1801 tillåtelse att återvända till Sankt Petersburg, var samma år en av de mest nitiska deltagarna i mordsammansvärjningen mot Paul och utövade efter mordet en kort tid jämte Pahlen och Bennigsen stort politiskt inflytande, men föll snart i onåd och nödgades dra sig tillbaka till privatlivet. Zubov hade även lyckats dra fram sina bröder Nikolaj och Valerian Zubov till gunst och ämbeten.

Katarina II (ryska: Екaтeринa Алексе́евна/Jekaterina Aleksejevna), ofta Katarina den stora, född 2 maj 1729 som Sophie Friederike Auguste av Anhalt-Zerbst, död 6 november 1796 (g.s.), var regerande rysk kejsarinna (tsaritsa) från 1762. Hon var dotter till Kristian August av Anhalt-Zerbst och Johanna Elisabet av Holstein-Gottorp, systerdotter till Adolf Fredrik av Sverige och således kusin till Gustav III och Karl XIII.

Hon förmäldes 1745 med den ryske tronföljaren Karl Peter Ulrik av Holstein-Gottorp, sedermera tsar Peter III av Ryssland, vilken hon i en palatskupp så småningom avsatte för att själv bli regent. I början av sin tid vid makten förde hon en liberal politik inspirerad av upplysningen. Under hennes regeringstid expanderade Kejsardömet Ryssland kraftigt på bekostnad av Polen och Osmanska riket.

Katarina blev redan under sin levnadstid känd för att ha haft en rad älskare, alla yngre män som tack vare relationen med Rysslands tsaritsa också fick politiskt inflytande. Den mest kända av dessa är Grigorij Potemkin.