Vem daterade Charles de L'Aubespine?

Charles de l'Aubespine, marquess of Châteauneuf (22 February 1580 – 26 September 1653) was a French diplomat and government official.

The marquess of Châteauneuf was the grandson of Claude de l'Aubespine, baron of Châteauneuf. He was made an abbé. He was the French ambassador to Holland (1609), to the Habsburg Netherlands (1611–1616), to the Valtellina (1626), and to England (1629–1630).

He then served as the Keeper of the Seals (minister of justice) from 1630, when he replaced Michel de Marillac, until 1633. During that time he was a member of the extraordinary commission that condemned to death the marshal Louis de Marillac and Henri, Duke of Montmorency. He conspired with the Duchess of Chevreuse against Cardinal Richelieu (1633), and was deprived of his office and imprisoned in the castle of Angoulême where he stayed for ten years.

Released at the death of Louis XIII, he conspired again against Cardinal Mazarin in the cabale des Importants, 1643. He was appointed again as Keeper of the Seals from 1650 to 1651.

He died at his chateau in Leuville-sur-Orge (Essonne department) in 1653.

Marie de Rohan, hertiginna av Chevreuse, född i december 1600, död 12 augusti 1679, var en fransk hovdam, adelsdam och politiker.

Marie de Rohan gifte sig som 17-åring med Ludvig XIII:s gunstling Charles d'Albert, hertig av Luynes och efter hans död 1622 med hertigen Claude d'Albert, hertig av Chevreuse, en son till Henrik av Guise. Marie de Rohan ansågs av samtiden som vacker och mycket begåvad, och blev lika känd för sina otaliga kärleksäventyr som sina politiska intriger. Över Anna av Österrike, vars överhovmästarinna och förtrogna hon var, utövade Marie de Rohan ett stort inflytande och hon var ivrig anhängare av alliansen med Spanien och motståndare till kardinal Richelieu och hans politik.

Hon var inblandad i flera sammansvärjningar mot kardinalen, och gjorde sig djupt förhatlig hos Ludvig XIII och tvingades av denne i landsflykt. Efter kungens död återvände hon men såg sig sviken i sitt hopp att som änkedrottningens förtrogna utöva ett avgörande inflytande på Frankrikes styrelse och måste på nytt lämna landet. Återkommen 1649 tog Marie de Rohan livlig del av fronden, först som motståndare till kardinal Mazarin, senare som hans allierade. Efter frondens slut upphörde Marie de Rohans politiska inflytande.