Vem daterade Frederikke Dannemand?

Frederikke Dannemand, född den 6 augusti 1790, död den 23 december 1862 i Köpenhamn, var den danske kungen Fredrik VI:s älskarinna.

Frederikke Dannemand vars riktiga namn var Bente Mortensdotter Rafsted, var dotter till en brunnsborrare på Holmen i Köpenhamn. Hon var kungens officiella älskarinna från 1808 till hans död 1839. Fredrik VI var den siste danske kung som hade en officiell älskarinna. Deras förhållande varade samtidigt med Fredriks äktenskap med Maria Sofia Fredrika av Hessen-Kassel.

Bente Mortensdotter fick namnet "Fru Dannemand" och bostad i ett hus vid Toldbodgade nära Amalienborg, där Fredrik besökte henne flera kvällar i veckan. Hon var aldrig gift, men hon fick titeln "fru" för att undvika den sociala skam som hon och hennes barn annars skulle utsättas för. Fru Dannemand fick 1829 rangen överstinna och hennes barn upphöjdes till adligt stånd. Sonen Fredrik Vilhelm blev landsgreve till Aastrup på Själland och två döttrar giftes bort med officerare.

Paret hade dock en schism under några år då de båda hade tillfälliga kärleksaffärer; Fredrik V med en skådespelerska i Wien under året vid Wienkongressen 1814-1815 och Fredrikke födde 1817 ett barn med en annan man. De återförenades 1818.

Frederikke Dannemand vistades inte vid det danska hovet och blev aldrig officiellt presenterad som mätress, men relationen var välkänd i Danmark. Hon möttes till en början av en del ogillande av allmänheten, som dock minskade med åren. Dannemand beskylldes för att påverka monarken i olika utnämningar, men det finns inget som tyder på att detta stämmer eller att hon utövade något som helst politiskt inflytande. Den första gången hon besökte hovet var vid Fredrik VI:s dödsbädd 1839, och även den gången var besöket inofficiellt.

Frederikke Dannemand var välförsörjd efter Fredriks död, men hade svårigheter att sköta sin ekonomi och begärde 1849 att få sin ekonomi ställd under sanering av andra utan att samtidigt själv ställas under förmynderskap, vilket beviljades.

I det svenska uppslagsverket Nordisk familjebok från 1906 kallas Fredrikke Dannemand kunungens frilla, ett gammalt nordiskt ord för bihustru.

Frederick VI (Danish and Norwegian: Frederik; 28 January 1768 – 3 December 1839) was King of Denmark from 13 March 1808 until his death in 1839 and King of Norway from 13 March 1808 to 7 February 1814. He was the last king of Denmark–Norway. From 1784 until his accession, he served as regent during his father's mental illness and was referred to as the "Crown Prince Regent" (Norwegian: kronprinsregent). For his motto he chose God and the just cause (Danish: Gud og den retfærdige sag). Instead of the customary Latin, he used Danish, which established a precedent for later Danish kings who used Danish as well.

Born in Christiansborg Palace, Copenhagen, Frederick VI was the eldest of two children and the only son of Christian VII and Caroline Mathilde. In 1790, Frederick VI married Marie Sophie. Together, they had eight children, though only two daughters, Princess Caroline and Princess Wilhelmine, survived to adulthood. Additionally, He was the last Danish king to have an official mistress, Frederikke Dannemand, with whom he had five children.

His tenure as regent is highlighted by the abolition of stavnsbånd, the end of hanging as a capital punishment in the kingdom, and the withdrawal of Dano-Norwegian involvement in the transatlantic slave trade. Other significant events during his time as regent include the Battle of Copenhagen of 1801 and the Battle of Copenhagen of 1807. His reign as king is highlighted by his patronage of astronomy, the introduction of primary schools, the creation of the Assemblies of Estate, and the ensurement of full civil rights to the Jews. Other significant events during his reign as king include the end of the Napoleonic Wars, the Congress of Vienna, the loss of Norway, and an economic depression.

With no surviving legitimate sons, Frederick VI was succeeded by his half-cousin, Christian.