Vem daterade Grace Elliott?

Grace Dalrymple Elliott, född 1754, död 1823, var en skotsk kurtisan och memoarförfattare. Hon var känd för sina förhållanden till många av tidens berömda män och makthavare, främst den kunglige franske hertigen Filip av Orléans. Hon arresterades vid Robespierres regim under franska revolutionen och författade sina memoarer om sina upplevelser under franska revolutionen, Ma Vie Sous La Révolution, som publicerades postumt 1859.

Arthur Annesley, 1st Earl of Mountnorris FRS (7 August 1744 – 4 July 1816) was an Irish peer.

He was the son of Richard Annesley, 6th Earl of Anglesey, and Juliana Donovan, Countess of Anglesey, who belonged to the junior sept of the O'Donovans of Clan Loughlin, the Donovans of Ballymore in County Wexford. She was initially rumoured to be of lower birth, the ancient pedigrees of some Irish families not being widely known in the English-speaking world at that time, and hers deriving from a remote region of Ireland, the Barony of Carbery. Countess Juliana was the great-great-great-granddaughter of Donel Oge na Cartan O'Donovan, the 1st Lord of Clan Loughlin to hold his territories from the Crown, from 1616 (see surrender and regrant).

He succeeded to the title of 6th Baron Altham, of Altham, in County Cork, and to the title of 8th Viscount Valentia upon his father's death on 14 February 1761.

On 22 April 1771, the House of Lords decided that his claim to his father's English titles was not valid, and that therefore these titles had become extinct on his father's death in 1761. He was created 1st Earl of Mountnorris [Ireland] on 3 December 1793.

Georg IV av Storbritannien (engelska: George IV), George Augustus Frederick, på svenska Georg August Fredrik , född 12 augusti 1762 på St James's Palace, London, död 26 juni 1830 på Windsor Castle, Berkshire, var prinsregent 1811–1820 och kung av Förenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Hannover 1820–1830.

Han var Georg III:s och drottning Charlottes äldste son och styrde som prinsregent under faderns sjukdom.

Georgs nioårsperiod som prinsregent, från 1811 till 1820, präglades av segern i Napoleonkrigen i Europa. Som kung var Georg envis och blandade sig ofta i politiken, särskilt i frågan om katolikernas emancipation, men inte lika mycket som fadern. Under större delen av Georgs tid som prinsregent och kung var Lord Liverpool premiärminister.

Georg ihågkoms i synnerhet för sin extravaganta livsstil. I Brighton byggde han det överdådiga Royal Pavilion och i London residerade han länge på Carlton House, som han ständigt byggde ut och förskönade.

Han gifte sig med en änka, skådespelerskan Maria Anne Fitzherbert, i december 1785, något som dock inte godkändes enligt lag då hon var katolik. Han gifte sig därefter 1795 med sin kusin Caroline av Braunschweig (engelska: Caroline of Brunswick), (1768–1821). Paret kände ömsesidig fysisk avsmak för varandra och levde separerade, med några dagars undantag. De fick dock dottern Charlotte Augusta 1796.

Dottern dog dess värre i barnsäng 1817 efter sitt giftermål med prins Leopold av Sachsen-Coburg-Saalfeld, och Georg IV stod utan arvinge.

Drottning Caroline utestängdes från kröningen 1821 i Westminster Abbey, något som sågs som en nationell skandal, och hon dog några veckor därefter.

Georg IV dog, efter flera år av dålig hälsa, 1830 och efterträddes av sin yngre bror William IV av Storbritannien.

Louis Philippe II, Duke of Orléans (Louis Philippe Joseph; 13 April 1747 – 6 November 1793), was a French Prince of the Blood who supported the French Revolution.

Louis Philippe II was born at the Château de Saint-Cloud to Louis Philippe I, Duke of Chartres, and his wife, Louise Henriette de Bourbon-Conti. He was titled Duke of Montpensier at birth. When his grandfather Louis, Duke of Orléans, died in 1752, his father became the new Duke of Orléans and Louis Philippe II became Duke of Chartres. When his father died in 1785, he became Duke of Orléans and First Prince of the Blood. He was styled as Serene Highness (French: Son Altesse Sérénissime).

In 1792, during the Revolution, Louis Philippe changed his name to Philippe Égalité. He was a cousin of King Louis XVI and one of the wealthiest men in France. He actively supported the Revolution of 1789, and was a strong advocate for the elimination of the present absolute monarchy in favor of a constitutional monarchy. Égalité voted for the death of Louis XVI; however, he was himself guillotined in 1793 during the Reign of Terror. His son, also named Louis Philippe, became King of the French after the July Revolution of 1830. After Louis Philippe II, the term Orléanist came to be attached to the movement in France that favored a constitutional monarchy.

George James Cholmondeley, 1st Marquess of Cholmondeley, ( CHUM-lee; 11 May 1749 – 10 April 1827), styled Viscount Malpas between 1764 and 1770 and known as the Earl of Cholmondeley between 1770 and 1815, was a British peer and politician.