Vem daterade Karl II av England?

Karl II (engelska: Charles II), född 29 maj 1630 på St. James's Palace i Westminster, London, död 6 februari 1685 på slottet Whitehall i London, var kung av England, Skottland och Irland från 30 januari 1649 (retrospektivt de jure) eller 29 maj 1660 (de facto) till sin död 1685.

Hans far Karl I hade blivit avrättad 1649 efter det engelska inbördeskriget; monarkin avskaffades då och kungariket England och kungariket Skottland blev en republik under Oliver Cromwell, lordprotektorn. 1660, kort efter Cromwells död, återupprättades monarkin under Karl II.

I motsats till sin far var Karl II skicklig på att hantera Englands parlament, så mycket att han fortfarande betraktas som en av Englands främsta kungar. Det var under hans regeringstid de politiska partierna whigs och tories utvecklades. Han är känd för att ha fått många oäkta barn, av vilka han erkände fjorton. Han var känd som den ”glade monarken” ("Merry Monarch") och gynnade konsterna och var mindre restriktiv än många av sina företrädare. Genom att han konverterade till katolicismen på sin dödsbädd blev Karl II den förste katolske regenten av England sedan Maria I av England dog 1558 och av Skottland sedan Maria I av Skottland avsattes 1567.

Efter att 1661 ha fått avslag på sitt frieri till den svenska änkedrottningen Hedvig Eleonora, gifte han sig i maj 1662 med Katarina av Braganza.

Hortense Mancini, hertiginna de Mazarin, född 6 juni 1646 i Rom, död 2 juli 1699 i London, var en italiensk författare och adelsdam. Hon var dotter till baron Lorenzo Mancini och Geronima Mazzarini och systerdotter till Frankrikes de facto regent kardinal Mazarin. Tillsammans med sina fyra systrar och två kvinnliga kusiner var hon känd som en av de så kallade "Mazarinettes" vid det franska hovet. Hon var mätress till kung Karl II av England.

Catherine Pegge (born c. 1635) was a long-term mistress of Charles II of England. She had two children by him, Charles FitzCharles, 1st Earl of Plymouth, and Catherine FitzCharles.

Frances Teresa Stewart, hertiginna av Richmond och Lennox, född i Paris 8 juli 1647, död 15 oktober 1702, var en skotsk hovfunktionär. Hon är känd som rollmodell för bilden av den engelska nationalsymbolen Britannia och kallades La Belle Stuart (Den Vackra Stuart) och räknas som en av Windsor Beauties.

Hon är också berömd för att ha varit en av Karl II av Englands många förälskelser och för att ha vägrat att bli hans mätress.

Winifred Wells (born circa 1642 - floruit 1692), was a courtier at the Stuart Restoration court as a Maid of Honour to Queen consort Catherine of Braganza. She was also one of the many mistresses of King Charles II of England. Samuel Pepys refers to her as the King's mistress in his diary, and she also features in Philibert de Gramont's famous Mémoirs.

Nell Gwynne (även stavat Gwyn och Gwynn), född 2 februari 1650 på okänd plats, död 14 november 1687 i London, var en engelsk skådespelerska och älskarinna till Karl II av England 1667–1685.

Elizabeth Boyle, Viscountess Shannon (born Elizabeth Killigrew; baptised 16 May 1622 – December 1680), was an English courtier and mistress of King Charles II.

Louise Renée de Penancoët de Kérouaille, Duchess of Portsmouth (5 September 1649 – 14 November 1734) was a French mistress of King Charles II of England. She was also made Duchess of Aubigny in the peerage of France.

Lucy Walter (ur. ok. 1630 w Roch Castle w Haverfordwest, zm. wrzesień/październik 1658 w Paryżu) – angielska szlachcianka, córka Williama Waltera i Elizabeth Protheroe. Kochanka króla Anglii i Szkocji Karola II Stuarta.

Po wybuchu wojny domowej rodzina Lucy opowiedziała się po stronie króla Karola I. W 1644 r. zamek Roch został zdobyty i zniszczony przez wojska Parlamentu. Lucy znalazła schronienie w Londynie, ale wkrótce musiała przenieść się do Hagi. Jeszcze w Londynie nawiązała romans z Algernonem Sydneyem. Podczas pobytu w Niderlandach miała romans z jego młodszym bratem Robertem. Wówczas poznała również Karola II.

Nie wiadomo jak doszło do spotkania Karola i Lucy. Romans króla z panią Barlow (jak sama chciała być nazywana) trwał z przerwami do jesieni 1651 r. Karol uważany jest za ojca dziecka, które urodziło się w 1649 r. Chłopiec otrzymał imię James i został później kreowany księciem Monmouth.

Romans z Karolem wygasł szybko z niewyjaśnionych powodów. Lucy żyła w biedzie jeszcze przez kilka lat. Zmarła jesienią 1658 r. w Paryżu z nieznanych przyczyn. Oprócz syna Jamesa miała jeszcze córkę Mary (ur. 1651), której ojcostwo jest niejasne. Jako kandydatów wymienia się Theobalda Taaffe, 1. hrabiego Carlingford, oraz Henry’ego Benneta, 1. hrabiego Arlington.

Barbara Villiers (noviembre de 1641-9 de octubre de 1709), primera duquesa de Cleveland y amante del rey Carlos II de Inglaterra, más conocida por su título de condesa de Castlemaine.