Vem daterade Louise de la Vallière?

Louise Françoise de La Baume Le Blanc, född 6 augusti 1644 i Tours, död 7 juni 1710, var den franske kungen Ludvig XIV:s mätress mellan 1661 och 1667. Hon blev 1667 hertiginna av La Vallière och Vaujours.

Louise de la Vallière beskrivs som osjälvisk och undergiven och uppriktigt förälskad i kungen som person snarare än hans mätress för vinnings skull. Hon var en ogift hovfröken då hon 1661 blev ömsesidigt förälskad i kungen då hon agerade täckmantel för hans uppvaktning av sin svägerska Henrietta. Deras förhållande hölls hemligt fram till att hon 1663 födde deras första barn.

1664 presenterades hon öppet vid hovet som erkänd mätress, och blev känd som beskyddare av kultur och en skicklig ryttare. Hon fick fyra barn med kungen. 1667 ersattes hon som kungens älskarinna av Madame de Montespan, men eftersom denna var gift tvingades hon stanna kvar och fortsätta spela rollen som mätress för att dölja kungens nya förhållande. År 1674 valde hon att gå i kloster, och ägnade sig resten av sitt liv åt en extrem botgöring.

Ludvig XIV (franska: Louis XIV), kallad solkungen (le Roi Soleil), född 5 september 1638 i Saint-Germain-en-Laye, Frankrike, död 1 september 1715 i Versailles, Frankrike, var kung av Frankrike och Navarra från 14 maj 1643 till sin död.

Ludvig var son till Ludvig XIII och Anna av Österrike som var dotter till Filip III av Spanien och Margareta av Österrike. Han besteg tronen ett par månader före sin femte födelsedag, men fram till 1661 styrdes riket av kardinal Mazarin. Ludvig XIV var kung i 72 år och är därmed den längst regerande monarken i Europas historia. Ludvig stärkte Frankrikes position som stormakt och införde kungligt envälde i landet. Under hans tid vid makten utkämpade Frankrike tre storkrig: Fransk-nederländska kriget, pfalziska tronföljdskriget och spanska tronföljdskriget.

Ludvigs roll i politiken och i militären fylldes i av namn som Mazarin, Fouquet, Colbert, prinsen av Condé, Bourbon, Turenne, Vauban, Villars med flera. Även på den konstnärliga sidan ökade Frankrikes inflytande genom personer som Molière, Racine, Lafayette, Boileau, de La Fontaine, Le Brun, markisinnan de Sablé, Hardouin-Mansart, Rigaud, Lully, Le Nôtre med flera.