Vem daterade Marguerite Georges?
Alexander I of Russia daterad Marguerite Georges från ? till ?. Åldersskillnaden var 9 år, 2 månader och 0 dagar.
Marguerite Georges
Marguerite Georges, född Marguerite Josephine Weimer i Bayeux 1787, död 1867 i Passy, var en fransk skådespelare. Hon tillhörde de mest berömda franska skådespelarna på sin tid. Hon är även känd för sitt förhållande med Napoleon I och med Wellington.
Marguerite Georges var dotter till en tysk som arbetat som skräddare och ledare för ett teatersällskap innan han blev anställd inom teaterorkestern i Amiens. Hon debuterade som skådespelare vid fem års ålder. Hon debuterade på Théatre Français i Paris år 1802, och blev år 1804 societaire. Hennes omtalade förhållande med Napoleon, som ska ha inletts vid samma tid och slutade då han blev kejsare, och som aldrig blev fullt klarlagd, ryktades vara orsaken till att hon lämnade Frankrike år 1808. Åren 1808-12 var hon engagerad i Sankt Petersburg i Ryssland. Hon lämnade Ryssland efter den misslyckade franska invasionen, och turnerade sedan i Europa; 1812 uppträdde hon på Dramaten i Stockholm och 1813 i Dresden, innan hon återvände till Frankrike. Hon var sedan anställd vid Théatre Français igen 1813-18, vid Odéon från 1822 och 1831-49 vid Porte-Saint-Martinteatern. Hon slutade uppträda år 1853, och fick en pension från Josef Bonaparte.
Läs mer...Alexander I of Russia
Alexandre Ier ou Alexandre Pavlovitch Romanov (en russe : Александр Павлович Романов), né le 12 décembre 1777 ( dans le calendrier grégorien) à Saint-Pétersbourg et mort le 19 novembre 1825 ( dans le calendrier grégorien) à Taganrog, fils de Paul Ier et de Sophie-Dorothée de Wurtemberg, est empereur de Russie du à sa mort ainsi que grand-duc de Finlande et roi de Pologne.
En politique extérieure, il se heurte aux ambitions de l'empereur Napoléon Ier, contre lequel il est en guerre à plusieurs reprises. Il combat également sur ses frontières nord contre la Suède, et sud contre l'Empire ottoman et la Perse. Ces guerres victorieuses lui permettent d'agrandir l'Empire russe qui devient une grande puissance. Il est l'instigateur de la Sainte-Alliance qui se donne pour rôle de maintenir la paix en Europe en neutralisant les mouvements révolutionnaires. En politique intérieure, il tente dans un premier temps d'appliquer des idées libérales, mais reste malgré tout un autocrate. Les dernières années de son règne sont marquées par un mysticisme très fort qui l'amène à renier ses idées de jeunesse.
Läs mer...