Vem daterade Qin Dejun?

Mao Dun (kinesiska: 茅盾, pinyin: Máo Dùn, Wade-Giles: Mao Tun), född 4 juli 1896 i Tongxiang, Zhejiang, död 27 mars 1981 i Peking, var en kinesisk författare och politiker. Hans riktiga namn var Shen Dehong (沈德鸿) och hans stilnamn var Shen Yanbing (沈雁冰). Författaraliaset Mao Dun uttalas precis som det kinesiska ordet för "motsägelse" (kinesiska: 矛盾^?, pinyin: máodùn).

Mao Duns familj hade varit godsägare och ämbetsmän men förlorat i makt och rikedom. Familjen hade inte råd att låta honom studera vid universitet utan han fick arbete vid Handelsförlaget i Shanghai, till en början som korrekturläsare. Mao Dun läste mycket europeisk litteratur, och Zola och Tolstoj påverkade honom mest.

1921 var Mao Dun med och grundade Sällskapet för litterära studier och blev redaktör för månadstidningen Novellen. Författare som Lu Xun, Lao She, Shen Congwen, Ba Jin och Ding Ling lät publicera sina verk i tidskriften. 1921 blev Mao Dun också medlem av kommunistpartiet och från och med 1923 ägnade han sig åt politiskt arbete.

Han har skrivit en lång rad noveller och romaner, varit redaktör för kinesiska tidskrifter, kulturminister och ordförande i författarförbundet i Kina. Mao Dun debuterade 1927 under sitt nya namn/pseudonym. Hans tre första romaner, Shi ("Besvikelse"), Dongyao ("Vacklan") och Zhuiqiu ("Strävan"), senare sammanförda i en volym med titeln Förmörkelse gjorde honom berömd. De skildrar personer som dras till revolutionen men blir besvikna på grund av korruptionen och det rådande kaoset. Nästa roman Hong ("Regnbågen") utkom 1929 och handlar om en ung kvinnas frigörelse. I romanen förekommer en uppsättning av Ibsens Ett dockhem och romanen är klart inspirerad av detta drama. Hans mest kända verk är Ziye ("Midnatt i Shanghai") som kom ut 1933 och handlar om Shanghais kommersiella liv.

Efter kommunisternas maktövertagande i Kina 1949 blev han utnämnd till kulturminister i Folkrepubliken Kinas statsråd. På grund av ideologiska skiljaktigheter avskedades han från denna post 1964, men han rehabiliterades efter Kulturrevolutionen.

Efter hans död instiftades Mao Duns litteraturpris.

Liu Bojian (chinesisch 刘伯坚, Pinyin Liú Bójiān, W.-G. Liu Po-Chien; * 1895; † 1935) war ein chinesischer Revolutionär.

Liu Bojian wurde in Pingchang (Provinz Sichuan) geboren. Ab 1919 studierte er im Lehrerbildungsinstitut der Provinzhauptstadt Chengdu. In den frühen 1920er Jahren reiste er nach Europa, wo er mit dem Kommunismus in Verbindung kam und in der Folge zunächst einer kommunistischen Jugendorganisation, später der Kommunistischen Partei Chinas beitrat. Ab 1923 studierte er an der Kommunistischen Universität der Werktätigen des Ostens in Moskau, von wo er 1926 nach China zurückkehrte. In China, wo der chinesische Bürgerkrieg wütete, schloss er sich zunächst den Truppen von Feng Yuxiang an, als dieser die Kommunisten in seiner Armee nicht mehr duldete, ging er nach Shanghai, wo er im Untergrund tätig war.

1928 ging er erneut in die Sowjetunion, wo er an einer Moskauer Militärakademie studierte. Im Dezember 1930 kehrte er nach China zurück, wo er sich in der Chinesischen Sowjetrepublik engagierte. Nach der Gründung der chinesischen Roten Armee, der Vorläuferin der Volksbefreiungsarmee, nahm er in dieser hohe Posten ein, bis er März 1935 im Kampf verletzt wurde und diesen Verletzungen später erlag.