Vem daterade Samuel Jean de Pozzi?

Samuel Jean de Pozzi, född 3 oktober 1846, död 13 juni 1918, var en fransk gynekolog. Han var far till diplomaten Jean de Pozzi och poeten Catherine de Pozzi.

Pozzi gick i skola i Pau och Bordeaux innan han 1869 började studera medicin i Paris 1869. Han var en utmärkt student och blev en av Paul Brocas favoritelever. Redan som student assisterade han i anatomi. 1875 blev han Agrégé, 1877 chirurgien des hôpitaux och 1883 kirurg vid Hôpital de Lourcine-Pascal. Här höll han teoreriska föreläsningar ända fram till dess att han utnämndes till professor i gynekologi.

Han var från början kirurg men intresserade sig allt mer för gynekologi och för att bilda sig mer inom detta ämne reste han på studieresor till England, Tyskland och Österrike. År 1889 var han först i Frankrike att genomför en gastroenterostomi. År 1896 valdes han in i Académie de médecine och 1898 valdes han som senator för sitt födelsedistrikt.

År 1918 mördades Pozzi i sitt undersökningsrum av en patient han tidigare opererat men vägrade att operera igen. Han sköts med fyra skott i magen och på hans order försökte man utföra en laparotomi men han dog under eller strax efter operationen. Förutom att tillsammans med Jayle ha grundat Revue de gynécologie et de chirurgie abdominale har Pozzi även givit namn åt Pozzis syndrom.

Georgette Leblanc, född 8 februari 1875 i Rouen, död 27 oktober 1941, fransk skådespelerska, sångerska och författare. Hon hade under många år (1895–1918) en relation med författaren Maurice Maeterlinck, och spelade många av de ledande rollerna i hans dramer.

Georgette var syster till Maurice Leblanc, författaren till böckerna om Arsène Lupin.

Gabrielle Charlotte Réjane (egentligen Reju), född den 6 juni 1856 i Paris, död den 14 juni 1920 i Paris, var en fransk skådespelerska.

Réjane utbildades vid Conservatoire de Paris, och utmärkte sig från 1875 på Vaudevilleteatern. Hon gick till Ambiguteatern 1882, och uppträdde under de följande tio åren som gäst på olika scener. 1892 ingick hon äktenskap med Grand théâtres föreståndare Paul Porel, och följde honom tillbaka till Vaudevilleteatern, där hon sedan verkade en längre tid. Hon fick från 1890-talet internationell framgång med sina själfulla och sensuella kvinnoroller, gav 1895 gästspel i Nordamerika och företog 1897 en europeisk turné. Hennes äktenskap med Porel upplöstes 1903. 1906 grundade Réjane sin Théâtre Réjane i Paris. Hon lämnade scenen till följd av hjärtproblem i mars 1919, och samma år blev Théâtre Réjane Théâtre de Paris. 1920 fick hon Hederslegionen.

Bland Réjanes främsta roller var Nora i Henrik Ibsens Et dukkehjem och titelrollen i Madame Sans-Gêne.