Vem daterade Ludvig XIV av Frankrike?

Ludvig XIV (franska: Louis XIV), kallad solkungen (le Roi Soleil), född 5 september 1638 i Saint-Germain-en-Laye, Frankrike, död 1 september 1715 i Versailles, Frankrike, var kung av Frankrike och Navarra från 14 maj 1643 till sin död.

Ludvig var son till Ludvig XIII och Anna av Österrike som var dotter till Filip III av Spanien och Margareta av Österrike. Han besteg tronen ett par månader före sin femte födelsedag, men fram till 1661 styrdes riket av kardinal Mazarin. Ludvig XIV var kung i 72 år och är därmed den längst regerande monarken i Europas historia. Ludvig stärkte Frankrikes position som stormakt och införde kungligt envälde i landet. Under hans tid vid makten utkämpade Frankrike tre storkrig: Fransk-nederländska kriget, pfalziska tronföljdskriget och spanska tronföljdskriget.

Ludvigs roll i politiken och i militären fylldes i av namn som Mazarin, Fouquet, Colbert, prinsen av Condé, Bourbon, Turenne, Vauban, Villars med flera. Även på den konstnärliga sidan ökade Frankrikes inflytande genom personer som Molière, Racine, Lafayette, Boileau, de La Fontaine, Le Brun, markisinnan de Sablé, Hardouin-Mansart, Rigaud, Lully, Le Nôtre med flera.

Françoise Thérèse de Voyer de Dorée, känd som Mademoiselle de Dorée, född före 1681, död efter 1712, var en fransk hovdam. Hon är känd för att ha haft en kärleksaffär med Ludvig XIV strax efter Fontanges död år 1681.

Marie-Antoinette de Rouvroy, comtesse d'Oisy, även känd som Mademoiselle de Rouvroy, född 1660, död efter 1721, var en fransk aristokrat. Hon var mätress till kung Ludvig XIV av Frankrike under år 1681.

Hon var dotter till Pierre de Rouvroy, seigneur de Puys (1617-1674) och Ursule de Gontery (1623-1685).

Hon var hovfröken till kungens svägerska Elisabeth Charlotte av Pfalz mellan 1690 och 1694. Hon avslutade sin anställning när hon gifte sig med Jean -Eustache de Tournay d'Assignies, greve av Oisy (d. 1716). Hon nämns 1721, då regenten fortsatt utbetalade hennes hovpension.

Hon beskrivs i Saint-Simons memoarer.

Catherine-Henriette Bellier, baronessa de Beauvais, känd som Madame de Beauvais, född 1614 i Poitou, död 7 juni 1689 i Arrou, var en fransk kammarjungfru och älskarinna till kung Ludvig XIV av Frankrike 1652–1654. Hon är känd som Ludvig XIV:s första älskarinna.

Marie Elisabeth de Ludres, känd som Isabelle de Ludres eller Madame de Ludres, född 1647 i Ludres, död den 28 januari 1726 i Nancy, var en fransk hovdam, älskarinna 1675–1676 till kung Ludvig XIV av Frankrike.

Ej att förväxla med: Anne-Lucie de La Mothe-Houdancourt

Bonne de Pons, markisinnan d'Heudicourt, eller Madame d'Heudicourt, född 1641 i Poitou, död 24 januari 1709 i Versailles, var en fransk hovdam, mätress till Ludvig XIV av Frankrike under år 1665. Hon var även känd som Grande Louve ("Den stora vargen") eftersom hennes make kallades Grand Louvetier de France ("Frankrikes varg").

Marie Mancini (Anna Maria Mancini), född 28 augusti 1639 i Rom, död 8 maj 1715 i Pisa, var en italiensk författare och adelsdam. Hon var dotter till baron Lorenzo Mancini (1600–1656) och Geronima Mazzarini (d. 1656) och systerdotter till Frankrikes de facto regent kardinal Mazarin.

Tillsammans med sina fyra systrar och två kvinnliga kusiner var hon känd som en av de så kallade "Mazarinettes" vid det franska hovet, och omtalad för att ha varit Ludvig XIV:s första kärlek.

Louise Françoise de La Baume Le Blanc, född 6 augusti 1644 i Tours, död 7 juni 1710, var den franske kungen Ludvig XIV:s mätress mellan 1661 och 1667. Hon blev 1667 hertiginna av La Vallière och Vaujours.

Louise de la Vallière beskrivs som osjälvisk och undergiven och uppriktigt förälskad i kungen som person snarare än hans mätress för vinnings skull. Hon var en ogift hovfröken då hon 1661 blev ömsesidigt förälskad i kungen då hon agerade täckmantel för hans uppvaktning av sin svägerska Henrietta. Deras förhållande hölls hemligt fram till att hon 1663 födde deras första barn.

1664 presenterades hon öppet vid hovet som erkänd mätress, och blev känd som beskyddare av kultur och en skicklig ryttare. Hon fick fyra barn med kungen. 1667 ersattes hon som kungens älskarinna av Madame de Montespan, men eftersom denna var gift tvingades hon stanna kvar och fortsätta spela rollen som mätress för att dölja kungens nya förhållande. År 1674 valde hon att gå i kloster, och ägnade sig resten av sitt liv åt en extrem botgöring.

Catherine Charlotte de Gramont, född 1639, död 4 juni 1678 på Palais Royal i Paris, var furstinna av Monaco 1662-1678. Gift 1660 med furst Ludvig I av Monaco. Hon var mätress åt kung Ludvig XIV av Frankrike.

Marie-Rosalie de Piennes, marquise de Châtillon, född 1665, död 1735, var en fransk hovdam. Hon var mätress till kung Ludvig XIV av Frankrike under år 1682.

Hon var dotter till Antoine de Brouilly, marquis de Piennes (1611-1676) och Françoise Godet (1630-1678). Hon gifte sig 1685 med Alexis-Henri, marquis de Châtillon (1650-1737). Hon separerade från sin make 1693.

Hon var dame d’atours åt kungens svägerska mellan 1689 och 1706. Hon gick i pension på egen begäran 1735.

Claude de Vin, Mademoiselle des Œillets, född 1637 i Provence, död i maj 1687 i Paris, var en älskarinna åt Ludvig XIV av Frankrike och kammarjungfru och sällskapsdam åt kungens mätress Madame de Montespan. Hon var dotter till Nicolas de Vin och den framgångsrika skådespelaren Louise Faviot.

Julie de Bourbon, Mademoiselle de Châteaubriant, född 1668, död 1710/1723, var en fransk aristokrat. Hon var mätress till kung Ludvig XIV av Frankrike år 1683.

Anne Julie de Rohan-Chabot, Princesse de Soubise, Dame de Frontenay, född 1648, död i Hôtel de Soubise i Paris, 4 februari 1709, var en fransk aristokrat och hovfunktionär.

Hon kallades prinsessan de Soubise eller Madame de Soubise, men även Madame de Fontenay, eftersom hon hade ärvt dessa titlar av sin mor suo jure, och hennes make François de Rohan blev prins de Soubise på grund av sitt äktenskap med henne.

Hon är känd som mätress till kung Ludvig XIV av Frankrike, då de hade ett förhållande till och från vid flera tillfällen mellan 1669 och 1675.

Marie Madeleine Agnès de Gontaut (1653–1720) was a French aristocrat.

Anne-Madeleine de Conty d'Argencourt est née en 1637, baptisée le 20 septembre 1641 à Montpellier et morte le 8 janvier 1718. Elle est l'une des maîtresses de Louis XIV.

Elle lègue à sa mort son immeuble à Montpellier à l'Œuvre des Sœurs de la Miséricorde, dont elle était membre.

Marie-Angelique de Fontanges (Marie Angélique de Scorailles, hertiginna av Fontanges), född 27 juli 1661, död 28 juni 1681 i Port-Royal, var en fransk hovdam, mätress till kung Ludvig XIV av Frankrike mellan 1678 och 1681.

Hon var kungens sista officiella mätress. Hon var hovfröken till kungens svägerska innan hon blev hans älskarinna, och kungen försökte först hålla relationen hemlig för att inte förarga sin officiella mätress Madame de Montespan. Hon beskrivs som vacker men naiv, och ska ha saknat all betydelse utom den som kungens kärleksintresse. Efter födseln av ett barn försämrade hennes hälsa och hon drog sig tillbaka till ett kloster där hon avled, enligt rykten av förgiftning. Modefrisyren fontang fick sitt namn efter henne.

Olympe Mancini, född 11 juni 1637 i Rom, död 9 oktober 1708 i Bryssel, var en italiensk och fransk adelsdam; grevinna de Soissons. Hon var dotter till baron Lorenzo Mancini och Geronima Mazzarini och systerdotter till Frankrikes de facto regent kardinal Mazarin. Tillsammans med sina fyra systrar och två kvinnliga kusiner var hon känd som en av de så kallade "Mazarinettes" vid det franska hovet. Olympe Mancini är känd för sin inblandning i den berömda giftmordsaffären kring la Voisin 1679.

Françoise "Athénaïs" de Rochechouart de Mortemart, Markisinnan de Montespan, allmänt kallad Madame de Montespan, född 5 oktober 1640 i Lussac-les-Châteaux, död 27 maj 1707, var en fransk markisinna och hovfunktionär.

Hon var mätress, maîtresse-en-titre, till Ludvig XIV mellan 1667 och 1678. Hon efterträdde den tidigare mätressen Louise de la Vallière. Med Ludvig fick hon åtta barn, vilka uppfostrades av hennes efterträdare Madame de Maintenon. Madame de Montespan är känd för sin skönhet, praktlystnad och slösaktighet. Under sin tid som kunglig maîtresse-en-titre utövade hon stort kulturellt inflytande, och kallades en tid "Frankrikes sanna drottning".

Hennes förhållande med kungen avslutades då kungen ersatte henne med Marie-Angelique de Fontanges strax före stora skandal som blev känd som Giftmordsaffären, där hon implicerades för att ha anlitat svartkonstnärer och giftblandare för att uppnå och bibehålla sin ställning som kungens älskarinna, utan att någonsin ställas inför rätta. Hon fortsatte dock att bo kvar vid hovet i ytterligare elva år, innan hon 1691 lämnade hovet.